Söndagstankar
Jag har precis varit ute på promenad och då lyssnat på ett poddavsnitt (HSP- podden med Leveby & Klar) som handlade om att leva lite utanför normen. Många Högkänsliga väljer att leva lite utanför normen för att de inte orkar med tempot i samhället (för att de behöver mera återhämtning). Många har därför egna företag där de kan styra sin tid fritt och jobbar hemifrån eller också så jobbar de mindre timmar per dag.
Jag känner att jag passar in i det tänket. Jag har aldrig förstått vitsen med att jobba heltid. Visst att man tjänar mer pengar, men livet handlar då nästan bara om att jobba. Det blir inte jättemycket tid över till att faktiskt leva.
Ju äldre jag blir och desto mer jag lär känna mig själv, så inser jag att samhället inte passar mig. Jag behöver hitta mitt eget sätt att leva även om det då blir lite utanför normen (vilket ofta kan vara lite skrämmande). För mig passar det bäst med 6 timmars arbetsdag. Då får jag både tid för återhämtning och har fritid till att göra det jag känner för.
De pratade även om Minimalism i podden. När man jobbar mindre eller om man ska starta ett eget företag så tjänar man ju såklart mindre pengar. Då får man kanske prioritera bort saker.
Jag är inte minimalist men tycker att det är inspirerande och jag dras lite åt det hållet. Jag behöver inte mycket saker eller ett stort hus för att leva eller må bra. Jag bor i min lilla etta och trivs jättebra. Många har ställt frågorna: "Vill du inte flytta till något större? Vill du inte ha ett sovrum?" Mitt svar blir då: "Varför då?" Jag bor ensam och behöver inte större. Jag köper inte heller så mycket kläder eller prylar. När jag väl köper något nytt så är det oftast för att jag faktiskt behöver det och då köper jag något som jag verkligen gillar och kommer använda mycket, oavsett om det är kläder eller någon pryl.
Jag tror att alla generellt skulle må bättre av att både jobba mindre och ha mindre prylar, men kanske beror det på min högkänsliga sida att just jag känner så. Samhället skulle förmodligen inte fungera om alla tänkte som mig, men jag tycker att det är tänkvärt att ta upp. Vi ska väl ändå leva och må bra?
